Visselblåsardirektivet

Ny arbetsrättslig reglering – utökat skydd för “visselblåsare”

Den 17 december 2021 träder lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden i kraft. Lagen genomför EU:s så kallade visselblåsardirektiv och innebär ett arbetsrättsligt skydd för den som slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet.

Skyldighet att införa särskilda rapporteringskanaler
Med införandet av den nya lagen inrättas en skyldighet för verksamheter med fler än femtio hel-, del- eller visstidsanställda att upprätta interna kanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning. Arbetstagare ska ges möjlighet att rapportera om missförhållanden både skriftlig, muntlig och om så begärs, vid ett fysiskt möte inom skälig tid. Arbetstagaren har inom sju dagar rätt att få en bekräftelse på att rapporten är mottagen. Den rapporterande personen ska dessutom ges återkoppling i skälig utsträckning, och inom rimlig tid, om åtgärder som har vidtagits vid arbetsgivarens uppföljning av rapporten.

Arbetsgivaren ska också beskriva den s.k. visselblåsarfunktionen skriftligen. Här ska bland annat framgå vilka muntliga och skriftliga rapporteringskanaler som finns, hur rapporter tas emot, bekräftas och dokumenteras samt hur rapporterade missförhållanden utreds och hur formerna för återkoppling till de rapporterande personerna ser ut. Informationen ska vara tydlig, lättillgänglig och inbegripa en redogörelse för hela den interna rapporteringskedjan. Nämnas bör att avvikelser får göras genom kollektivavtal under förutsättning att kollektivavtalet inte upphäver eller inskränker det EU-rättsliga s.k. visselblåsardirektiv som ligger till grund för den nya lagen.

Myndigheten som utses av regeringen kommer också vara skyldig att ta emot rapporter om missförhållanden. Arbetstagare kan själv välja att rapportera internt eller externt. Privata företag måste införa interna rapporteringskanaler senast den 17 juni 2022 respektive den 17 december 2023 beroende på om antalet anställda över- eller understiger 249 personer.

När gäller den nya lagen?
Lagen gäller i ett arbetsrelaterat sammanhang och skyddar den som rapporterar information om missförhållanden av allmänintresse. Lagen gäller också när det rapporterade missförhållandet berör en handling eller underlåtenhet att handla som motverkar målet, syftet eller strider mot EU:s direktiv till skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten.
Tre grundläggande förutsättningar måste vara uppfyllda för att lagen ska äga tillämplighet. En första förutsättning är att det ifrågavarande missförhållandet förekommer i sådan privat eller offentlig verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser. Vidare måste missförhållandet rapporteras internt, externt eller genom offentliggörande. Dessutom krävs att den rapporterande personen, vid tidpunkten för rapporteringen, hade skälig anledning att anta att informationen om missförhållandet var sann.

Lagen gäller vid rapportering av missförhållanden som har uppstått eller som högst sannolikt kommer att uppstå i den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam i. Därtill gäller lagen även vid rapportering av missförhållanden i en annan verksamhet som den rapporterande personen är eller har varit i kontakt med genom sitt arbete. Med information om missförhållanden menas även information om försök att dölja missförhållanden.

Skyddet omfattar arbetstagare och egenföretagare i både den offentliga och den privata sektorn. Även aktieägare samt styrelseledamöter och andra personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan omfattas av skyddet. Frivilligarbetare, såsom praktikanter och volontärer, omfattas också. Utöver den rapporterande personen skyddas personer hos verksamhetsutövaren som bistår eller har anknytning till den rapporterande personen och juridiska personer som den rapporterande personen äger, arbetar för eller på annat sätt har en arbetsrelaterad anknytning till.

Kravet på att den rapporterade personen ska ha skälig anledning att anta att informationen om missförhållandena är sann innebär att lagens skydd inte omfattar exempelvis rapportering av ogrundade rykten och hörsägen. Den rapporterande personen måste emellertid inte tillhandahålla faktiska bevis för missförhållandena. Ej heller vidta någon undersökning eller kontrollera uppgifternas riktighet, om det inte med lätthet är möjligt att undersöka dess riktighet. Det räcker att det finns någon omständighet som gör det rimligt att tro att informationen är riktig, att uppgifterna skäligen kan antas vara korrekta.


Förbud mot hindrande åtgärder och repressalier
Den nya lagen innebär att verksamhetsutövare inte får hindra eller försöka hindra rapportering eller på grund av rapportering vidta repressalier. Det gäller både gentemot en rapporterande person och mot anställd av verksamhetsutövaren som bistår rapportören, har koppling till rapportören samt mot en juridisk person som den rapporterande personen äger, arbetar för eller på annat sätt har koppling till. En verksamhetsutövare får inte heller hindra, försöka hindra eller vidta repressalier på grund av att någon vänder sig till sin arbetstagarorganisation (fackförbund) för samråd i fråga om rapportering.  

Förbudet gäller oaktat om det rör sig om intern rapportering, extern rapportering eller offentliggörande. Förbudet mot hindrande åtgärder kan t.ex. träffa den verksamhetsutövare som underlåter att lämna information om hur rapportering görs. Med repressalieåtgärder menas exempelvis att en verksamhetsutövare försöker förmå en person att inte rapportera om missförhållanden genom att bestraffa eller hota den rapporterande personen med bestraffning.

En verksamhetsutövare som bryter mot något av förbuden kan bli skadeståndsskyldighet gentemot arbetstagaren. Sådant skadestånd kan omfatta både ekonomiska förluster och ersättning för den kränkning som överträdelsen innebär. Om den som anser sig ha blivit utsatt för hinder eller repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att så är fallet, har arbetsgivaren bevisbördan för att sådana åtgärder inte har vidtagits.

Nämnas bör också att en arbetstagare som gör sig skyldig till ett brott i samband med rapporteringen eller inhämtandet av information inte skyddas inte mot repressalier. Omnämnas kan även att skiljeavtal utan förbehåll om klanderrätt inte får göras gällande i tvister som faller inom lagens tillämpningsområde.

Ansvarsfrihet från tystnadsplikt
Den som rapporterar om ett missförhållande får inte hållas ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt om personen hade skälig anledning att anta att rapporteringen var nödvändig för att avslöja missförhållandet. Det gäller både avtalsreglerad och författningsreglerad tystnadsplikt, med undantag för uppsåtligt åsidosättande av sådan s.k. kvalificerad tystnadsplikt som i vissa fall följer av offentlighets- och sekretesslagen.

Ansvarsfrihet från tystnadsplikt medför inte rätt att lämna ut handlingar. Lagen hindrar således inte en arbetsgivare från att t.ex. belägga handlingar med sekretess och åberopa överträdelse av sekretessavtal gentemot den som lämnar ut sådana handlingar. Det måste dock röra sig om ett faktiskt utlämnande, en person som muntligen eller skriftligen återger uppgifter ur en handling kan inte hållas ansvarig.

Notera att ansvarsfriheten endast gäller i förhållande till eventuell tystnadsplikt. Ett utelämnande av vissa uppgifter kan fortfarande vara olovligt enligt annan lag eller författning. Här kan exempelvis nämnas förtal och andra ärekränkningsbrott eller brott mot staten som t.ex. spioneri eller obehörig befattning med hemlig uppgift.

Ansvarsfrihet från överträdelse av bestämmelser om inhämtande av information
Den som rapporterar om ett missförhållande får inte hållas ansvarig för överträdelse av bestämmelser som om inhämtande av information, om personen vid inhämtandet hade skälig anledning att anta att inhämtandet var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande. Ansvarsfriheten gäller vid överträdelse av bestämmelser i avtal och vid överträdelse av bestämmelser i lag eller annan författning.

Det rör sig här om situationer då uppgiftslämnaren exempelvis har befattat sig med uppgifter som denne normalt inte har behörighet att ta del av. Ansvarsfriheten gäller dock inte om den rapporterande personen har gjort sig skyldig till brott genom inhämtandet av uppgifter. Bevisbördan för att den rapporterande personen har begått ett sådant brott faller på verksamhetsutövaren.

Behöver du hjälp eller rådgivning i arbetsrättsliga frågor?
DER Juridiks erfarna jurister har i arbetsrättsliga tvister representerat såväl företag som privatpersoner och aktörer inom det offentliga. Vi arbetar med samtliga arbetsrättsliga frågeställningar som kan uppkomma. Du är välkommen att höra av dig om du behöver hjälp eller har frågor om vad vi kan göra för dig.