När man väljer att starta ett aktiebolag som ska ägas av en eller flera personer, är det viktigt att klargöra hur ägandet ska regleras mellan aktieägarna. Det är vanligt att aktieägarna ingår ett aktieägaravtal i syfte att reglera förhållandena och ansvarsfördelningen sinsemellan.
Ett aktieägaravtal reglerar vanligtvis sådant som inte kan regleras i bolagsordningen. Det finns inga lagkrav på hur ett aktieägaravtal ska se ut och aktieägarna är som utgångspunkt fria att själva bestämma över vad som ska regleras i aktieägaravtalet. Det är däremot viktigt att aktieägaravtalet inte är upprättat i strid med bolagsordningen och tvingande bestämmelser i aktiebolagslagen.
Aktieägaravtal kan omfatta en rad frågor och innehåller som utgångspunkt uppgifter om vilka personer som är aktieägare, hur ägandet fördelas mellan aktieägarna, hur aktierna ägs, hur aktiebolagets vinst ska fördelas med mera.
Nedan beskriver vi några andra klausuler som kan vara värda att överväga vid upprättande av ett aktieägaravtal:
1. Klausuler om rätt till styrelsens sammanställning
Ett aktieägaravtal ska reglera aktieägarnas rättigheter och skyldigheter. Hur aktieägarnas rättigheter och skyldigheter ska se ut är något som aktieägarna själva kommer överens om.
Exempelvis kan man införa olika typer av klausuler om rätt till styrelsens sammanställning. Aktieägarna kan bestämma vilka personer som ska utgöra styrelsen och förbinda aktieägarna att rösta på ett visst sätt på en bolagstämma där beslut om styrelseledamöter tas. Denna typ av klausuler är vanligt förkommande i syfte att ge minoritetsaktieägare styrelserepresentation. Regleringen kan även användas i större bolag för att styrelsen ska representeras av olika intressegrupper.
2. Överlåtelseklausuler
Det är vanligt att man i aktieägaravtal reglerar hur eventuella ägandeförändringar ska gå till. Som utgångspunkt kan aktier överlåtas och förvärvas fritt om inte annat följer av bolagsordningen eller annars av lag.
Aktieägarna kan dock införa olika överlåtelsebegränsningar som inskränker aktieägarnas möjlighet att fritt disponera över sina aktier.
Aktieägarna kan exempelvis införa en förköpsklausul som innebär att en aktieägare som önskar att överlåta aktier till någon utomstående är skyldig att erbjuda aktierna till övriga aktieägare. Man kan i samband med det även reglera eventuella undantag för förköp, hur stor andel av aktierna som ska erbjudas till övriga aktieägare och under vilka villkor förköp ska ske.
Vidare kan aktieägarna införa en hembusklausul som innebär att befintliga aktieägare efter aktiernas övergång kan bedöma om de vill utnyttja sin rätt till inlösen. Den utomstående som förvärvar aktierna måste då erbjuda övriga aktieägare möjligheten att lösa in förvärvade aktier. Denna typ av klausul är inte alltid lämplig (och kan till och med vara verkningslös) eftersom aktieägaravtal gäller endast mellan aktieägarna och inte en förvärvare som inte är part i aktieägaravtalet.
En samtyckesklausul är en annan begränsning som kan införas. Med en samtyckesklausul kan aktieägarna upprätta ett krav på medgivande från övriga aktieägare som förutsättning för överlåtelse av aktier. Samtyckesklausulen brukar begränsas till exempel med bestämmelser om hur stor andel av övriga aktieägare som ska samtycka till överlåtelsen.
Aktieägarna kan införa förbudsklausuler som förbjuder överlåtelse till nya aktieägare även om denna typ av klausuler är ovanliga.
Därutöver kan aktieägarna komma överens om att aktieägarna under vissa förutsättningar ska vara skyldiga att köpa eller sälja aktier. Genom en drag along-klausul kan aktieägarna vid en aktieägares försäljning av aktier förpliktiga övriga aktieägare att sälja sina aktier till samma förvärvare. Genom en tag along-klausul kan en aktieägare vid försäljning av aktier förpliktigas att se till att förvärvaren åtar sig att förvärva övriga aktieägares aktier.
3. Avtalsbrottsklausuler
Det kan vara viktigt att reglera vad som händer om någon av aktieägarna begår ett avtalsbrott.
Även om påföljder som följer av allmänna avtalsrättsliga principer kan komma i fråga vid avtalsbrott har aktieägarna en möjlighet att själva bestämma vad som ska gälla då aktieägarna agerar i strid med aktieägaravtalet.
Man kan exempelvis reglera att följden av ett avtalsbrott är skadestånd. Skadeståndsbeloppet kan vara förutbestämt eller obestämt.
En annan typ av påföljd kan vara utköpsklausuler (så kallade call options). Denna typ av klausuler kan till exempel ange att aktieägaren som begår ett avtalsbrott ska lösa ut övriga parter eller det motsatta – att övriga parter får lösa ut den avtalsbrytande aktieägaren.
4. Tvistlösningsklausuler
En annan viktig punkt att reglera är hur en eventuell tvist ska lösas.
Det är vanligt att aktieägaravtal innehåller skiljeklausuler. Fördelen med att välja skiljeförfarandet framför en domstolsprocess är att skiljeförfarandet är konfidentiellt, mer flexibelt och oftast snabbare än en domstolsprocess. Det är dock inte garanterat att ett skiljeförfarande alltid är snabbare. En domstolsprocess kan således vara snabbare i vissa situationer. Oftast är domstolsprocessen även billigare.
Vi på DER Juridik har omfattande erfarenhet inom aktieägaravtalstvister och upprättande av aktieägaravtal och bistår er gärna med alla frågor som rör aktieägaravtal, oavsett om ni behöver hjälp med upprättande av ett aktieägaravtal eller representation i en aktieägartvist.
