Ett skiljeförfarande är en privat tvistlösningsmetod där parterna överlåter till en eller flera skiljemän att avgöra en tvist. Förfarandet bygger på ett skiljeavtal mellan parterna och resulterar i en bindande och verkställbar skiljedom. Skiljeförfarandet är i många länder jämställt med det inhemska tvistemålsförfarandet och kan betraktas som det privata tvistlösningsalternativ som ligger närmast den statliga rättskipningen i tvistemål.
En skiljenämnd kan ses som en ”privat” domstol som använder samma rättskipningsmetod som en statlig domstol. Typiskt sett tillämpar en skiljenämnd allmängiltiga rättsregler (exempelvis lagar och domstolsprejudikat) på situationsunika fakta för att avgöra vem av parterna som har rätt och vem som har fel.
Skiljeförfarandet erbjuder flera fördelar jämfört med en process i allmän domstol:
Grunden för ett skiljeförfarande är skiljeavtalet. Detta kan ingås antingen före eller efter att en tvist har uppstått. Ett skiljeavtal för framtida tvister måste vara kopplat till ett bestämt rättsförhållande. Skiljeavtalet kan vara en separat överenskommelse eller en klausul i ett huvudavtal.
Exempel på en skiljeklausul:
Tvister som uppstår i anledning av detta avtal ska slutligt avgöras genom skiljedom [enligt Skiljedomsregler för SCC Skiljedomsinstitut]. Skiljeförfarandets säte ska vara Stockholm. Språket för förfarandet ska vara svenska. Svensk lag ska tillämpas på tvisten.
Innan ett skiljeförfarande inleds bör följande frågor noggrant övervägas:
Ett skiljeförfarande präglas av stor flexibilitet och partsautonomi, vilket skiljer det markant från en rättegång i allmän domstol. Till skillnad från den noggrant reglerade processen i rättegångsbalken kan parterna i ett skiljeförfarande i stor utsträckning själva bestämma hur processen ska utformas. Detta gör att det inte finns någon exakt mall för hur ett skiljeförfarande ska genomföras, men vissa vanliga steg och faser kan urskiljas:
Vanligtvis utser vardera parten en skiljeman, och dessa utser tillsammans en tredje som ordförande. Om parterna inte avtalat annat föreskriver lagen tre skiljemän. Skiljemännen ska vara opartiska och oberoende.
Förfarandet inleds med ett påkallande där käranden (den som initierar skiljeförfarandet) skickar en påkallelseskrift till svaranden (motparten i tvisten). Denna skrift är mindre formell än en stämningsansökan och behöver endast innehålla en enkel beskrivning av tvisten samt kärandens val av skiljeman. När svaranden mottagit påkallelseskriften anses förfarandet inlett, och svaranden ska inom en viss tid utse sin skiljeman.
Efter påkallandet följer en tvistebestämmandefas där skiljenämnden, som nu har konstituerats, ber käranden att inom en viss tid precisera sina yrkanden och grunder. Svaranden får sedan möjlighet att bemöta dessa och ange sin egen inställning.
Genom hela processen har skiljenämnden ett ansvar att handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Centrala processprinciper som kommunikationsprincipen och kontradiktionsprincipen ska respekteras. Detta innebär att parterna ska få del av allt beslutsunderlag och ges tillfälle att utföra sin talan i all behövlig omfattning.
Beredningen sker oftast genom skriftväxling, där parterna utbyter inlagor. I mer omfattande tvister kan det även hållas muntliga beredningssammanträden. Under denna fas kan skiljenämnden behöva fatta beslut i olika handläggningsfrågor, som till exempel editionsförelägganden.
Kommunikationsprincipen säkerställer att parterna får ta del av allt material som rör tvisten och som tillförs skiljenämnden, oavsett om det kommer från motparten, skiljemännen eller externa källor. Detta bidrar till att upprätthålla en rättvis process och ger parterna möjlighet att bemöta all relevant information.
Till skillnad från en domstolsprocess är en muntlig huvudförhandling inte obligatorisk i ett skiljeförfarande, men ska hållas om en part begär det. Denna slutförhandling liknar ofta en huvudförhandling i domstol, med sakframställningar, bevisupptagning och pläderingar.
Efter att parterna fått framföra sina ståndpunkter tar den avslutande avgörandefasen vid. Skiljenämnden överlägger och fattar beslut om utgången i tvisten. Om skiljemännen har olika uppfattningar gäller majoritetens mening.
Sammanfattningsvis erbjuder skiljeförfarandet en flexibel process som kan anpassas efter tvistens natur och parternas önskemål, samtidigt som grundläggande rättssäkerhetsprinciper upprätthålls. Detta, tillsammans med skiljenämndens ansvar att handlägga tvisten effektivt och med hänsyn till parternas intressen, gör att skiljeförfarandet ofta kan genomföras snabbare och mer effektivt än en traditionell domstolsprocess, särskilt i komplexa kommersiella tvister.
Precis som i civilprocessen är det parterna som svarar för bevisningen. Skiljenämnden får dock utse sakkunniga om inte parterna motsätter sig det.
Skriftliga vittnesattester är vanliga i skiljeförfaranden, till skillnad från i allmän domstol där muntliga vittnesmål är huvudregeln. I allmän domstol föredras direkta, muntliga förhör där vittnet personligen inställer sig och avger sitt vittnesmål inför rätten. Detta ger domstolen möjlighet att direkt bedöma vittnets trovärdighet och tillförlitlighet, samt tillåter parterna att ställa följdfrågor. Skriftliga vittnesattester används i allmän domstol endast i undantagsfall, exempelvis när ett vittne av särskilda skäl inte kan närvara personligen.
I skiljeförfaranden däremot är skriftliga vittnesattester mer accepterade och vanligt förekommande. Detta beror delvis på skiljeförfarandets flexibla natur och strävan efter effektivitet. Skriftliga attester kan spara tid och kostnader, särskilt i internationella tvister där vittnen kan befinna sig i olika länder. Parterna har dock oftast möjlighet att begära muntligt förhör av vittnet om de anser det nödvändigt för att klargöra eller komplettera den skriftliga attesten.
När det gäller bevisning är det också viktigt att notera att skiljemännen inte kan använda tvångsmedel för bevisinhämtning. Om det behövs assistans med exempelvis editionsförelägganden eller förhör under ed, kan part med skiljenämndens tillstånd begära hjälp från domstol.
Edition innebär att en part eller tredje man åläggs att lämna ut skriftliga handlingar eller föremål som kan ha betydelse som bevis i tvisten. Förhör under ed är ett muntligt vittnesmål där vittnet avlägger en ed och därmed försäkrar att de uppgifter som lämnas är sanningsenliga, vilket medför straffansvar för mened om vittnet medvetet lämnar falska uppgifter.
Skiljedomen ska vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen. Den ska ange:
Skiljedomen vinner rättskraft och kan verkställas. En skiljedom kan inte överklagas i sak.
En skiljedom kan på vissa grunder, angripas genom klander. Exempelvis om ett giltigt skiljeavtal saknas, om skiljemännen överskridit sitt uppdrag eller om en skiljeman varit jävig.
Klandertalan väcks vid allmän domstol. En klandertalan måste väckas inom två månader från den dag då parten fick del av skiljedomen.
En skiljedom som ålägger en part skyldighet att fullgöra en förpliktelse är en exekutionstitel och kan verkställas av Kronofogdemyndigheten på ansökan av den vinnande parten. Till skillnad från domstolsprocesser är skiljeförfarandet ett eninstansförfarande, och skiljedomen får inte överklagas på materiell grund. Detta innebär att verkställighet kan ske så snart skiljedomen har meddelats, enligt reglerna för lagakraftvunna domar.
Det är viktigt att notera att en klandertalan inte automatiskt hindrar verkställighet. För att stoppa verkställigheten måste den missnöjda parten framställa ett särskilt inhibitionsyrkande i samband med klandertalan. Kronofogdemyndigheten ska inte pröva om skiljedomen kan komma att upphävas efter klandertalan, men myndigheten ska kontrollera att skiljedomen inte är uppenbart ogiltig. Om det finns misstanke om att skiljedomen är ogiltig ska Kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att inom en månad väcka talan om ogiltighet vid domstol.
För utländska skiljedomar gäller särskilda regler. En utländsk skiljedom erkänns och verkställs i Sverige om inte annat följer av lagen. Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt. Verkställighet kan vägras på vissa grunder, till exempel om skiljedomen omfattar en fråga som inte är skiljedomsmässig enligt svensk rätt eller om den strider mot svensk ordre public. Ordre public, eller grunderna för rättsordningen, syftar på fundamentala principer i det svenska rättssystemet. En skiljedom som strider mot ordre public kan exempelvis vara en dom som kränker grundläggande mänskliga rättigheter eller som uppenbart strider mot grundläggande svenska rättsprinciper.
New York-konventionen från 1958, som nästan 170 stater har anslutit sig till, gör det möjligt att få en skiljedom verkställd i andra länder. Detta ger goda möjligheter att få en skiljedom meddelad i Sverige verkställd utomlands.
Sammanfattningsvis erbjuder skiljeförfarandet en effektiv mekanism för verkställighet, både nationellt och internationellt, vilket är en av dess främsta fördelar jämfört med traditionella domstolsprocesser.
Kostnaderna i ett skiljeförfarande kan delas upp i två huvudkategorier: ersättning till skiljedomarna och parternas egna kostnader.
Ersättning till skiljedomarna
Parterna står solidariskt för skiljemännens ersättning. Skiljedomarna beslutar i skiljedomen om sin egen ersättning, men en part kan överklaga detta beslut till tingsrätt.
Parternas egna kostnader
Den förlorande parten får ofta bära både de egna och motpartens kostnader. Skiljedomarna kan dock besluta om annan kostnadsfördelning. Skiljedomarnas beslut om kostnadsfördelning mellan parterna kan inte överklagas enskilt.
Skiljeförfarandet har fått en ökad internationell betydelse, vilket har lett till framväxten av många internationella skiljedomsinstitut, utveckling av en omfattande skiljedomsrättslig doktrin samt harmonisering av skiljeregleringar. Denna utveckling är nära kopplad till den tilltagande globala handeln och har gjort skiljeförfarandet till ett centralt verktyg för att lösa tvister i internationella affärsrelationer.
Flera faktorer har bidragit till skiljeförfarandets internationella framgång. Skiljeförfarandet erbjuder en neutral arena för tvistlösning, vilket är särskilt värdefullt när parterna kommer från olika länder och rättssystem. Dess flexibilitet gör det anpassningsbart till olika internationella kontexter, då parterna ofta kan välja tillämplig lag, språk och plats för förfarandet.
Verkställbarheten underlättas av tidigare nämnda New York-konventionen från 1958, som nästan 170 länder har anslutit sig till.
Vidare kan den konfidentialitet som ofta omgärdar skiljeförfaranden vara särskilt värdefull i känsliga internationella affärsrelationer. Slutligen har framväxten av internationella riktlinjer och "best practices" bidragit till en mer enhetlig praxis globalt, vilket ytterligare stärkt skiljeförfarandets ställning i internationella sammanhang. Med ”best practices” menas här vedertagna och allmänt accepterade metoder eller standarder inom internationell skiljedomsrätt, som exempelvis de riktlinjer för bevisupptagning i internationella skiljeförfaranden som tagits fram av International Bar Association (IBA) – en global organisation för jurister, advokatsamfund och juridiska föreningar.
Om du överväger att inleda ett skiljeförfarande eller behöver rådgivning kring en pågående skiljetvist, står våra erfarna jurister redo att assistera dig genom hela processen. DER Juridik bistår med:
Om du har frågor eller önskar hjälp med att driva en tvist, är du varmt välkommen att kontakta oss för en initial konsultation. Vi ser fram emot att ta tillvara din rätt och hjälpa dig på bästa sätt!
